Gården

Innehavaren

Min kaninhistoria

Jag började med kaniner när jag var 8 år, året var 1998. Då hade jag en blandras vid namn Urba. Urba var japantecknad vit/svart och av honkön, vi trodde först att hon var en han och hette då Urban. Men när det uppdagades att Urban var en flicka fick hon helt sonika heta Urba.

Intresset för utställning och avel av raskaniner började när jag var 12 år, då fick jag en Hermelin Fuchs Madagaskar hona vid namn "Fannygårdens Dream Sweet Dreams", men kallades Zierra (Se bild till höger).
Zierra var varken trevlig eller rastypisk, hon var extremt aggressiv, hade dålig kropp, kort päls och dålig färg, dessutom hade hon snipig typ. Men på något sätt lyckades hon få mitt unga lilla hjärta och hjärna på rätt tankar, då Hermelin Fuchs har varit den statiska rasen genom hela mitt kaninliv.

Av någon anledning, minns inte hur, förälskade jag mig i ryssteckningen (kan vara för att den är underbart snygg) och det är just den teckningen som dominerar i kaningården för tillfället.

2001 föddes Zierra och jag blev ägare av min första renrasiga kanin.

2004 fick jag mest troligt en smäll i huvudet och slutade jag med kaniner, intresset falnade och jag hade annat som tog upp min tid (läs: pojkar).

2008 var jag rastlös i själen, mitt liv kändes sakna meningsfull utfyllnad. Jag behövde en hobby att förgylla vardagen med. Ganska självklart blev det kaniner igen

2009 bestämde jag mig för att plugga i Luleå, tanken var att jag skulle bli gymnasielärare för ämnena Matematik och Data. Kaninerna flyttade med till Luleå, men situationen var ohållbar, de låste mig i Luleå och mitt hjärta grät över alla som bodde kvar som jag så sällan kunde hälsa på.
Efter många om och men och ett mycket tungt beslut, sålde jag mina kaniner.

2010 höll jag på att bli galen, varenda fiber i min kropp skrek efter denna underbara hobby. Jag mådde inte alls bra och jag som trodde mig vara stark.
Men se, icket. Jag bodde på sådant vis att det var svårt att ha kaniner, dessutom längtade jag hem till min pojkvän, min familj och mitt Norsjö.
Jag valde att hoppa av min utbildning, som jag trots allt trivdes bra med, men med en bostadssituation som jag vantrivdes med.. big time. Kaninerna var tillbaka i mitt liv och där är vi nu.

Om mig

Jag heter då Hanna Persson och bor i Västerbottens inland i en liten ort som heter Norsjö. Där jag efter omständigheterna har insett att jag trivs väldigt bra. Där bor jag med min sambo i ett kommunägt parhus där vi hyr en lägenhet.

Jag jobbar just nu som timvikarie inom vården, där jag alltid trott att jag bara jobbar "i brist på annat", men som jag faktiskt har insett att jag trivs väldigt bra. Jag tycker om att gå på jobbet och är glad när jag kommer hem, jag tycker så oerhört mycket om mina vårdtagare och mina arbetskompisar.
Jag velar hit och dit över vad jag egentligen ska göra av mitt liv, just nu har jag inget vettigt svar. Jag vet att jag vill utbilda mig, men inte till vad. Jag har många passioner och många drömmar, alla mer eller mindre luddigt rosa.

Som person är jag väldigt glad och positiv och älskar att få folk att skratta och hatar att se folk ledsna/missnöjda. Jag tror jag har en positiv inverkan på folk, men kan i det privataste privata ha ganska hett temperament. Jag har ändå ganska stort tålamod med människor och har svårt att tycka illa om eller vara arg på folk. Det är bara onödigt.

Mina intressen förutom mina kaniner är att rita, måla och använda datorn kreativt. Jag har länge velat bli programmerare och för tillfället är jag sugen på att utbilda mig till webprogrammerare.

© Hanna Persson, Västerbotten.
Alla bilder som finns på sidan tillhör mig (om inte annat anges) och får endast lämna sidan om det tydligt framkommer att bilden tillhör mig.